Mitt Folk

Ooohhh...Vad jag är arg!  Ilskan jag känner inombords driver mig till vansinne. Exploosiooon. Seriiöööööööst!!! ARG ARG ARG

Vad i helvete fick mig att börja debattera om aspekter som berör mig såå himla djupt!  Aspekter som berör mig på ett indirekt vis men endå direkt in till min själ och mitt sinne! Ohhh... Varför ska mitt folk vara och förbli brutalt utsatta och utplacerade i negativa termer.  Varför ska VI  fredligt acceptera underläge? Varför ska vi, utan strid finna oss i en underlägsen position, som bevisar och konstaterar. Bevisning över vår mindrevärdighet, den som bekräftar vår "Land-löshet" , den som ger andra nationer och majoriteter tillåtelse att styra, dominera samt döma  oss.  Likt schackpjäser placeras vi åt höger och vänster, vänster och höger, bak och fram.  Åt alla möjliga riktningar slängs vi,kastas vi.  Fortfarande accepterar vi, fortfarande utan strid och hämnd,  och fortfarande i underläge!

 Vår bild av oss som en sammanbindad folkgrupp, är förvrängd. Vi har med fred och stillsamhet accpeterat vår maktlöshet. Vi anser oss som inkapabla och har med negativa glasögon, med kritiskt överseende. Upptäckt att vi är, det folk säger att vi är, vi är dom vi gör oss till. Vi uppfyller och vi godtar negativismen som utspelar sig kring oss,som självständiga individer och som en förenad grupp.  Som en enhet har vi ansetts vara, vandrande, hemlösa, orena, oförståndiga och ovälkommna.  Vi har med tiden, tagit åt oss dessa fördomar, förlorat vår respekt för vårt egna folkslag, och helt enkelt, med bekvämlighet "levt oss in" i negativismen, fördömningen och uppfyllt motståndarnas beskrivningar angående vårt ursprung, vår art och vår utveckling.

 Jag  medger att vår utveckling framåt är successiv och långvarig. Vi har fortfarande inte blivit läkare, avokater eller författare, vi har ännu inte gjort oss riktigt hörda och framförallt  äger vi ännu inget land!!! Vi nöjer oss än en gång, ännu en gång  finner vi oss vid att vara "gäster" i andra länder.  Vid att vara styrda och vid att vara maktlösa och fördömda.

Med handen på hjärtat fastslår jag att jag ska göra allt i min makt för att byta mönster. Byta bort negativismen mot positivismen.   Jag är medveten om att  dessa önskningar är väldigt vilda och naiva.  Och utom räckhåll för mig att uppfylla.  Det krävs  ett stort, stort arbete för att ändra något som är så konservativt.   Men ett känd ordspråk säger att " en resa på tusen mil börjar med ett fotsteg"

  
  Mitt första fotsteg blir att byta glasögon:;)






image9

 Vi har i alla fall,mot alla odds. En flagga!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0